Min älskade mamma kom till Sverige 1976, samma år som min man föddes. Vi hoppar direkt till 1981 och att jag fick världens bästa mamma som jag hoppas jag ska bli som när jag blir stor. Min vackra, kloka, omtänksamma, dansanta mamma - Dilza Jones. Du flyttade till betongförorten Bredäng från en liten by i Amazonas. Miljonprogrammet såg du som en plats med miljoner möjligheter. Du brukade svepa med handen över höghusen som att det vore att skyskraporna i New York och förklara ”Elaine, du har alla möjligheter i världen! Jag hade inte dom möjligheterna som barn, men du kan bli vad du vill!”. Jag lyssnade med stora ögon, förväntansfull på framtiden. Jag trodde på min mamma, jag tror på henne än idag. Jag tyckte aldrig synd om mig själv som bodde i Sveriges största klassklyfta där alla rika gick av stationen innan min - Mälarhöjden. Jag visste inte ens om det. Tack vare mamma visste jag att vi bodde på 8:e våningen i en av skyskraporna i Bredäng och jag kunde minsann se hela världen. Hon hade kunnat fått mig att vara nöjd genom att trycka på tacksamheten över Bredäng. Men hon blickade längre och större. Jag vågade drömma mig bort och vara tacksam med det jag hade på samma gång. Mamma bestämde aldrig vad jag skulle bli. Hon skapade aldrig riktningar press eller förväntningar. Hon lät mig bara förstå att jag kunde bli vad jag ville. Just den där viljan gjorde mycket för mig. Mamma höll på att spricka av stolthet när hon stod i kön till kassan jag satt i vid mitt första jobb på Konsum vid Älvsjö station. Jag riktigt såg hur hon ville berätta för alla kunder i kön att ”det där är min dotter”. Men hon höll sig tills det var hennes tur att betala och då kunde hon inte hejda sig utan tog upp sin engångskamera och bländade mig med ett blixtfotot där ljudet pep kvar i öronen en stund efter. Genansen blandat med glädjen av att mamma var stolt dröjde kvar den med när jag drömde mig bort till ”vad-jag-vill-destinationer” från kassan på Konsum. Du var precis lika stolt när jag skrev min första bok Härskarteknik och avfyrade nåt kort med din digitalkamera då. Nuförtiden så fotar du svepande med din mobilkamera som ger suddiga bilder. Jag har inte hjärta att lära dig hur du får skarpa bilder, för är du nöjd så räcker det. Jag har sett dig i bra relationer och jag har sett dig resa dig från dåliga relationer utan att blinka. Tack för att du lämnade min pappa och kämpade för mig. Tack för att du lämnade andra relationer som du berättade om men aldrig presenterade för dina barn. Men jag lyssnade på varför du lämnade och fick förståelse och samma reflexmässiga styrka att göra detsamma när jag blev kvinna och kände igen tendenserna i män jag dejtade. Jag älskar hur du har modet att inviga dansgolv när det är tomt på folk, men ”full av bra musik” som du ser det. Jag tvingar mig själv att göra samma sak på lite darriga, inte lika stadiga ben som du. Jag vill ju vara lika modig som min mamma Hade du varit på menyn på Mc:donalds så hade du vart en happy meal och plus menyn. Du är extra allt det som är bra. Du är det som ger det där leendet till alla barn, till ett utsatt barn. Du är en krigare. Du krigade för mig. Jag älskar dig. Grattis på mors dag Dilza Jones, min mamma. ❤️
