Godmorgon folket! Herregud vad jag hamnade i nån sorts 40-årskris mitt i natten. Jag bara insåg att jag har levt 39 år och om lika många år så är jag 78, ganska gammal med andra ord. Sen vaknade jag upp med en tröja ut och in, bak och fram samt nån konstig sovfrisyr. Här behöver vi lite hjälp på traven att omfamna dagen Mina höfter knakar så orimligt mycket sedan jag födde Pascal att jag undrar om skelettet vittrar sönder. när jag lagt barnen och ska smyga ut ur rummet så är det inte golvet som knakar högst utan jag. ? Kanske borde man kolla det? Oh well det är en fin morgon och kaffet smakar gott. Lavendeln har snart blommat över och jag antar att supervärmen gör sitt om några veckor. Helgen var grym förresten! Svärisarna och svägerskorna var över tillsammans med Gustavs farbror Urban. Vi firade vår lilla Pascal som fyller 3år. Vår minsting. Nu blir det inga fler. Så jag dör snart, så känns det. Bara för att man snart eller redan kanske inte kan få fler barn. När livmodern är död. Gud så dramatisk jag är. Men kan ni kvinnor också känna så? Paniken över att det förmodligen inte blir fler barn för att åldern kickar in? För mig är det ett uns av dödsångest förknippat med det. Karlsloken kan ju yngla av sig i alla evighet ju. /Elaine, ska se till att vara riktigt het och livsglad på nästa foto hon publicerar
