Jag har länge velat vara en sån där morgonmännsiska där kaffet inte bara är livräddningen för att man ska öppna ögonen utan njutningen i lugnet för att man hunnit med en hel del. Jag har äntligen ordnat upp mitt jobb. Det krävdes tre veckor av jobb från 05.30-19.30 för att få ordning på allt - men nu kan jag äntligen lägga undan dator och telefon för att bara vara ett med familjen. Jag tror verkligen att träning, kost och sömn - det nitiska att hålla det, har hjälpt mig under denna period. Sen mina kollegor som hjälpt mig under denna period. Helt magiska. Alla har hoppat in och sagt "Jag kan göra det" och "släpp det elaine jag fixar". Det är sånt teamwork att jag saknar ord. Sen min kära kollega som påverkats så mycket av min jobbvardag och brist på struktur och tydlig kommunikation kring vad som är viktigt. Först trodde jag att min galna tillvaro påverkade mig men inte konstigt att nära kollegor blev påverkade också. Jag har så dåligt samvete för det. Men nu strukturerar jag, prioriterar och är tydlig. Det är lättare att se vad som gick bananaa i början av året och hela hösten när man har en grundstruktur i sitt liv och medicin i kroppen - faktiskt. Det där med syrgasmaken på dig först har alltid varit en klyscha för mig, men nu har den verkligen fått innebörd. Har jag en orkan av kaos i mitt liv så är det klart att de nära mig får vind i håret, minst sagt. Men det har ändrats nu. Jag ser det stilla vattnet spegla himlen i fjärran. Den nya lugna livet jag ska ha resten av mitt liv. Jag älskar att se hur dessa bränder sakta men säkert släcks men också lite fritid i fjärran. Kanske ska jag gå på dejt med Gustav eller träffa några kompisar snart?
