Ambitionerna var höga vid hämtning. Matheo och jag skulle förbi Crille och Vincent för att hänga. Matheo och Vincent hade jättekul, men jag vet inte riktigt vad det är med mig. Den där akupunkturen får min hjärna att jobba lika långsamt som den gjorde när jag var gravid. Det var faktiskt Crille som poängterade det att jag inte riktigt var med. Är du gravid?! Nej, det är jag ju inte, jag har röd vecka. Men hjärnan spelar mig ett spratt, allt går på halv fart sedan jag började den där akupunkturen. Jag trodde aldrig att ett gäng nålar kunde ha den effekten. Det är som den där avslappnade känslan från i morse har fördjupats och nästan förlamat delar av hjärnan. Eller så jobbar hjärnan en massa på annat som gör att medvetandet blir... jag vet inte. Att skriva detta är till och med ansträngande för mina stackars hjärnceller. Inte ens matchande strumpor hade hjärnan kapacitet att välja. Gustav är i Västerås. Matheo sover. Stefan är i stan (Jihooo, mycket svagt jihooo för jag är så seg) och Danielas farmor... hon dog idag. Jag ringde upp Daniela och hon är ju den där vännen som känner mig så bra och jag henne att våra andningar talar. Vi utbytte fyra djupa suckar, några trötta tårar, fyra suckar till och sen sa Daniela: jag kommer med flyget i morgon." Så det blir gråtkalas på fredag, alla hjärtans dag. Jag längtar. Det smärtar att inte kunna krama sin bästa vän i svår sorg. Lilla farmor Elsa... hälsa farfar från mig. Suck.
