Idag är det en månad sen jag tränade och påbörjade adhd-utredningen. En månad sedan jag la mig platt och slutade kämpa då indikationer ändå visade att jag har en neurologisk funktionsnedsättning. Jag jag väljer att säga nedsättning och inte variation när det gäller mig - jag tänker att den som besitter diagnosen kan få välja. Jag tycker att nedsättning ger mig den förståelsen och svårigheterna jag har i vardagen, förklarar massor historiskt också. Jag tycker att man blir mer förlåten av sig själv med den beskrivningen. Jag känner inte att det är en variation utan ett hinder för mig ibland. Men det är också två dagar kvar tills utgivningen som är på förmiddagen och läkaren för medicindiskussion på eftermiddagen. Kanske är det så att lördag blir första dagen jag får testa att se hur det är att äta adhd-medicin. Jag tänkte träna den morgonen och bara utnyttja känslan av placebo - vi får väl hoppas att det fungerar. Men bara att veta att jag får hjälp tror jag kommer hjälpa min inställning enormt. De finns fåtal som säger att jag nu kan sluta med mitt ”hat” och be om ursäkt för ”allt”. Roliga typer. De utfall jag har gjort som varit på lite väl hög volym är jag inte stolt över men jag ska i ärlighetens namn säga att jag är glad att nån vågar sätta ner foten mot vissa självgoda typer som skrittar på sina höga hästar. Jag tycker folk kommer undan med så mycket ibland. Sen har allt jag sagt inte varit hat utan kritik, till och med konstruktiv sådan. Att man nu vill använda min diagnos emot mig för att pulverisera berättigad kritik, den kommer jag varken gå i gång på eller gå på. Så jobbar sånna människor. Det finns väl en och annan som kommer säga ”jaha nu har hon adhd också, för det är inne nu”. Det är så märkligt att folk kan tro att man skulle vilja dra på sig en neurologisk funktionsnedsättning för att det är ”inne”. Du kan inte självdiagnostisera dig, det är en lång process med fler människor inblandade. Gustav som knappt trodde på diagnosen läste boken och tyckte den handlade om mig. När han såg hur invecklade alla frågor var, alla formulär och tiden det kräver för en utredning sa han ”Ja man kan i alla fall inte fuska sig till det här.” Det jag undrar är varför vi med adhd tycks hitta varandra på nån konstig vänster. Gustav sa att ”alla dina vänner kan inte ha adhd det är 2.5% av befolkningen som har det.”. Han har rätt men samtidigt så har jag säket 70 personer som jag inte längre är vän med, verkar som en del med adhd har hängt kvar. Upplever ni samma? Lika barn leka bäst?
