Jag läste en lång tråd någonstans om att jag verkade vara instabil på bloggen. Ena dagen är jag ledsen och andra glad. Så himla galet va att känslor går upp och ner, då är man plötsligt instabil. Well, detta inlägg är en bekräftelse på tråden för idag är jag GLAAAAD! Mina hårtoppar ser däremot ledsna ut men skitsamma. Jag måste verkligen rekommendera att gråtkalasa när man är nere. Jag har insett att jag går runt och är lättretlig och arg när jag egentligen bara är ledsen. Jag får för mig att jag har en ilska ett gammalt groll jag borde ta tag i. Men så hände det som hände i gymmet igår. Mormors favoritlåt spelades på min spotifylista och jag satt och fulgrät på min cykel. Alla argkänslor försvann och jag var en cyklande gråterska i Älvsjö. Himla fint faktiskt. Så idag vaknade familjen upp till ett svullet men väldigt snällt mammaansikte. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=-LRplFgwQ1M[/embed] Låten pratar om en kille som blir kär i en 40-årig kvinna med det jag tror är man och barn. Jag tänker att låten kanske har mer innebörd för mormor än vi vet. Morfar var ju borta ibland två år åt gången och själv var hon med 2, 3, 6, 8 och tillslut 11 barn. Jag hoppas att hon blev lite uppvaktad ändå. Hur blir ni när ni blir ledsna? Har ni argsymptom som jag eller ska ni kanske skoja bort det hela? Så spännande att höra hur lika eller olika vi är.
