För några månader sedan hände något som jag tyvärr inte kan dela med mig på bloggen, men som jag ändå vill vädra lite. Man kan säga att jag satsade på en person, pratade gott om och rekommenderade henne till folk i branschen. Alla var inte alls lika övertygade om att hon var bra, men jag envisades och sa att de skulle se potentialen. Man kan säga att den personen inte direkt är tacksam över det utan vill ha mer, oproportionerligt mer. Det handlar inte direkt om pengar utan om girighet över lag, att man slurpar i sig det man får utan att värdera hur mycket det är eller hur mycket man har gett själv. Sen ber man ÄNDÅ om mycket mer. Den här händelsen har gjort att jag känt mig naiv och blåögd, i business kan du inte lita på någon. Så jag ringde upp min mentor Paul Ronge, han är så klok och härdad av alla möjliga erfarenheter i branschen. Paul sa: Elaine du ÄR naiv. Du kan inte gå runt och vara snäll bara för att du tycker om och tror på någon för den personen kan vända dig ryggen på en sekund. Så är det med business. Du kan lita på mig för jag är din vän och mentor men den här personen är rakt igenom falsk och har lurat dig." Yes mina vänner där satt jag med lång näsa, men jag är inte bitter. Jag är tacksam att sanningen kom fram. Men jag kan säga att de snälla, naiva dagarna är över. Sånna här händelser gör att man blir cynisk, trist men kanske nödvändigt för att inte bli blåst igen. Jag vill se det goda i människor, har alltid gjort det, men i business ska jag vara smartare än så i fortsättningen. Jag tänker inte hänga läpp över att jag blev lurad, jag tänker le över att sanningen kom fram. /Elaine, skakar av sig och tar ändå dagen med ett leende.
