Enligt undersökningar på Aftonbladet så tror tre av fyra att kungen ljuger, att han förmodligen har varit på stippklubbar och förekommer på bilder i "olämpliga" sammanhang. Det kan låta som en katastrof, men jag tror inte att någon förväntar sig att kungen är eller har varit ett helgon. Jag blir faktiskt lite irriterad över att rubriken under "Majoriteten tror att kungen ljuger" så står det "Kliv av för folkets skull". Logiken och syllogismen bakom detta påstående skulle då bli att folket tänker så här: En kung som ljuger om att han varit på strippklubb får inte regera. Kungen ljuger om att han varit på strippklubb. Alltså får kungen inte regera Problemet är att folket inte har påstått att kungen måste erkänna att han har varit på strippklubb eller att, att han ljuger om det skulle göra honom olämplig som kung. En sån undersökning skulle jag vilja se Aftonbladet eller andra medier göra. Hur många bryr sig om kungen ljuger om strippklubben? Det är nog flera som tycker synd om honom. Paul Ronge säger att man inte kan ha en kung som folket tycker synd om hela tiden, och det må va hänt. Men jag tror folket tycker synd om honom i det här fallet. I andra och de allra flesta fall så tror jag bara folket tycker om honom. Det finns nog delar av folket som själv varit på strippklubb eller känner andra som varit det, och säkert själva hade undvikit att erkänna det. Det som drabbat kungen är en rad saker 1. Associationsskuld. Hans barndomsvän har hamnat i klistret och eftersom kungen är kompis med honom så hamnar även han i klistret enligt medierna. 2. Fokusering. Medierna fokuserar på att kungen ljuger om strippklubben, men frågar inte om det spelar roll för folket. Att han har tappat förtroende i "Strippklubbsfrågan" betyder inte att han har tappat förtroendet som kung. 3. Kungen är långt i från en slipad retoriker. Han skulle behöva retorik- och medieträning. Teamet som hjälper honom nu är dessvärre ingen större hjälp. 4. Medierna försöker dra paralleller till Clinton "I did not have sex with that woman!" sa Clinton med en stark retorik och tittade på domaren. Kungen förnekade halvt och taffligt. Jag tror inte ens att kungen själv hade ambitionen att vara särskilt övertygande. Bara att han sa "nej" ett antal gånger betyder inte att det landar lika tungt som Clintons förnekande - det är skillnad för förnekande och förnekande. Kroppsspråk och för långa pauseringar gör att svaren på strippklubbsfrågan snarare känns som ett genant halvdant erkännande. Jag tror att mediedrevet mer och mer kommer bli en sympativåg för kungen. För folket vet att kungen må vara kung, men de vet också att han inte är Jesus. /Elaine, retoriker.
