Godmorgon mina fina vänner. Om jag skulle berätta det senaste dygnet skulle ni antingen inte tro på mig eller le snett och tycka väldigt synd om mig. Det verkar verkligen som problemen vill göra entré på samma gång. Kan ni uppleva att det är så i livet ibland? Jag hoppas att lyckan kan ha samma ambition väldigt snart att de liksom tränger sig in och nästan bländar mitt liv. En person har gått över en massa gränser på ett sätt som har drabbat barnen och nu.. Ja, jag vet helt ärligt inte. Jag tycker det är svårt att dra sånna skarpa gränser nuförtiden för förr i tiden gjorde jag det hela tiden. Ni vet när jag var svart eller vit i mitt tänkande. Men när man har gett en person så många chanser och det inte blir bättre utan utnyttjas så når man tillslut en gräns. Jag har gett extra många chanser för att jag inte vill fatta beslut som jag gjorde med en axelryckning förr. Det här tog verkligen lång tid och efter många varningar. Så jag får liksom förklara för mig själv att jag inte som förr utan har fog för det. Gustav är en bra kompass där. Jag får marinera det här lite och fundera vart på gråskalan detta är och hur det ska ta sig i uttryck för en sund framtida relation när jag innerst inne inte har lust med en. Gud. Nu ska jag försöka tänka positivt och garva åt eländet om en stund. Gustav, barnen och jag ska gå till Älvsjöskogen och sen ska jag på Olof Röhlanders årliga kräftskiva. Jag har inte varit på en kräftskiva sedan 90-talet för jag är hör, och häpna, rädd för kräftor. För mig är de stora insekter och att se människor äta det och sitta ibland dem känns som den här scenen i Indiana Jones.😅 Det kommer bli ett stort KBT-pass för mig. Men förutom inslaget av att slurpa kräfthjärnor och klor så ska det bli himla trevligt och träffa Olof Maria och hela gänget. Men först promenad i Älvsjöskogen. Ha en fin söndag❤️
