Gustav och jag pratade om att njuta i stunden. "Hur gör folk" undrade han. Han pratade om att det är så mycket han vill göra, självutveckling och gud vet vad. Jag har absolut inte den känslan. Jag vet att min bästa tid är nu, med barnen. Jag vill njuta så mycket det bara går. Som i söndags då Pascal sov i vagnen och Matheo och jag lekte i regnet. Jag njöt. Det handlar inte om att få saker gjort längre - ut med barnen. Utan få uppleva regnet med barnen. Jag känner mig mer lycklig sedan jag detoxat mobiltiden och tog bort FB. Livet utanför skärmen och här och nu betyder massor. Gustav: jag är så färdig med blöjbyten och babblarna. Jag: blöjbyten och babblarna är kanske sammanlagt 30 minuter på ett dygn. Finns en massa härligt att minnas och njuta av mellan dessa korta episoder. Gustav blir fundersam: Du har rätt. Om jag hade mer tid skulle jag hämta Evelyn tidigare från förskola. För att få två timmar bara hon och jag i parken eller var som helst egentligen. Jag skulle lämna henne hos Gustav och sen göra samma procedur med Matheo fast lite senare. Sen Pascal resten av kvällen. Jag ska ha det som mål trots att det känns som ett riktigt högt satt mål. Njuter ni mellan allt som ska göras?
