I morgon 14.00 ska jag signera böcker på utanför Almedalsbiblioteket. Kom dit (snälla)!!! Jag gick med tunga steg från Bokias signeringsställ, för jag minns hur det var när jag signerade för dem sist. Inte en kotte kom, JO en kom - Jan Bylund! Resten av tiden fick jag ta emot ömkande blickar från ett tiotal åskådare. Men då tröstade jag mig med att stjärnan Alex Schulman minsann hade varit med om samma sak. Så här såg det ut på hans signering. Alex Schulman väntar tålmodigt. Jag försöker hålla huvudet högt när jag lämnar Bokias bord, det kommer komma folk i morgon! Och om det inte kommer så kan ju alltid du som läser detta komma och hjälpa mig! Ni kan vara ett gäng som hoppar och skriker lite, gärna något i stil men "OH MY GOD, där är boken SNACKA SNYGGT!!! Den är snart slut!! Elaine Bergqvist signerar, HON ÄR SÅ BRA!! HALLELUJAAA!" det är väl inte too much? :) Vad händer sekunderna senare?! Jo i min författarångest träffar jag Alex Schulman! Min dialog men honom hade jag gärna gjort om. Jag: Hej Alex! Jag har boksignering i morgon! Alex: Jaha, vad kul! Jag: Nej, det är hemskt det vet ju DU. (vet inte varför jag gjorde en emfas på "du" kändes som att jag ville säga att han skulle vara en misslyckad författare. Jag som älskar hans böcker!) Alex: Ja... Jag: Så jag tänkte fråga dig om några tips. Hur ska jag se ut om det inte kommer några för att få böckerna signerade. Något jag kan göra med kroppsspråket. Vad brukar DU göra? Alex skrattar lite: Eh... ja du kan testa att sms:a medan du sitter och väntar. Se upptagen ut! Jag: Grymt, då kör jag på det. /Elaine, ångrar bittert att hon var så hurtig när hon pratade om misslyckade signeringar.
