Det är sällan jag är nervös när jag ska hålla tal. Men här var jag det. Att hålla ett tal från hjärtat och dessutom ett som andra förstår är inte lätt. Men jag pratade om Bella som den lillasystern jag aldrig fick. Men också hur hon är så mogen och lär mig en massa saker som är så självklart för henne, men knepigt för mig och min generation - 80-talisterna. Önskar att jag hade talet nedskrivet. Men jag valde att ställa mig upp och tala från hjärtat. jag sa det som stod mig nära där och då. Kändes bra även om jag knappt minns vad jag sa. /Elaine, kryper ner i soffan och kollar på homeland med världens bästa far i stan - Gustav.
