Jag pratade en stund med Patrik igår om min ilska på de som inte vågar ta ställning mot folk på höga poster som blundar för sexuella övergrepp. Jag får höra att jag är modig som gör det, men det tycker inte jag. Det handlar inte om mod utan det handlar om att göra det som är rätt när andra far illa - höja sin röst. Det ska vara en självklarhet och ni som är rädda för att göra det, gört'. För mod är att göra något trots att man är rädd. Jag är inte det minsta rädd. Sen tar jag det personligt eftersom jag haft en familj som blundat. När jag ser samma fenomen på arbetsplatser så får jag ont i magen och känner hur ilskan stiger i bröstet. Men jag ska hålla låg profil mot de jag är besviken på. De som tycker att livet bara rullar på och "vi ska åka till Thailand över vintern, tihi". Det är inget ont i dem men det är ju inte direkt de som kommer ändra världen till de bättre för våra barn. Så stå upp för kollegor och familj som blir nedtryckta runt omkring er. Gör den värld du vistas i bättre. Gör vi alla det så blir det hela mycket bättre. Jag tänker att alla har en plattform. Stor eller liten så får man fundera på vad man vill lämna kvar för avtryck i denna värld. Förhoppningsvis mer än retuchade selfies eller elaka kommentarer som en del män kladdar ned nätet med. Jag har haft turen att få strålkastarljus och jag vet exakt vad jag vill låta min strålkastare skina på för att världen ska bli till det bättre. Utsatta barn, kamp mot rasism och personer med funktionsvariation.❤️ Jag kan ibland titta på folk som Kardashians och Kendals som har lika många följare som länder har invånare. Tänk så mycket mer de kan göra än att sälja läppglans eller "good americans" (jeans). Jag håller tummarna för att de gör det nån gång.
