Igår käkade vi middag med Stefan och Hanna.Stefan berättade om sin resa till Jerusalem och klagomuren. Jag: Dit skulle man skicka några gnällspikar. Stefan skrattar: Ja verkligen! Sen blev det tyst och vi funderade en stund. Jag: Jag känner inga gnällspikar längre. Stefan: Nej, jag tänkte samma sak. Vi är för gamla och kloka för att vara kompis med några. Jag gjorde mog av med gnällspikarna för längesen. Jag: Jag med. Det var skönt att ha det konstaterat. Hur har ni det kära bloggvänner? Har ni gnällspikar i kretsen eller är de long gone? Eller kan ni komma på er själva med att vara gnällspiken? Jag var nog det en gång i tiden, men hade så pass ärliga vänner att jag la ner det. Men ett tag stod de inte ut med mig, jag gnällde ett helt år. När jag var gravid så gnällde jag en del. Igår gnällde jag också... Ojdå, tänk om jag är en gnällspik? Dags att köra tacksamhetslistor igen. Men inte på fasta dagar. Nu är det semester och en av de härliga grejerna med det är att just inte veta vad det är för dag. Det enda jag vet med denna dag är att jag drar till Spanien.
