Godmorgon finingar. Igår hade jag långa samtal med vänner i min situation. Det känns som att en del personer födda sent 40-tal inte har de där känslomässiga verktygen som vi yngre har krigat till oss. Jag fick inte heller så bra förutsättningar när jag var barn. Vem fick det egentligen? Inte pratade man självkänsla och annat med oss på 80-talet. Gustav och jag kollade på Boys in the hood och man kan inte säga att barnen var curlade i de filmerna. Men Gustav och jag gör så gott vi kan. Eller han är bäst, jag däremot gör så gott jag kan med mina knapphändiga verktyg. Jag tar i alla fall ansvar och går terapi och försöker vara den bästa mamman jag kan. Långt ifrån perfekt men så länge barnen är glada och trygga så. Vi har möblerat för att kunna ha middagar hela familjen så fort jag är klar med Snacka snyggare. Ett första steg har varit att ta bort leksakerna från vardagsrummet och öppna spisen. Det gör att barnen inte lockas dit från middagen. Att vi inte tänkt på det förut? Nu står min brudbukett där, men så småningom blir det ju ved och dylikt. Man ska inte underskatta vikten av miljö, inredning och till och med färg. Visste ni att det var en stad som sänkte kriminaliteten bara genom att måla husen i färgglada val. Jag minns inte vilken stad det är men återkommer. Jag tycker i alla fall att det var riktigt coolt. Det har gjorts i fler städer. Här ovan är ett exempel. Sånt där som jag nördar ner mig i eftersom jag älskar kommunikation. Till och med färg kan kommunicera. Hoppas ni får en fin dag och att ni känner att ni har känslomässiga verktyg att hantera livet och relationer. Jag jobbar på det.❤️
