"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans." Jens Stoltenberg citerar en AUF:are som kommenterar dådet till Utöya. Ett otroligt fint citat, kanske ett av de finaste. Igår surfade jag in på en bloggvännen som blivit sviken av sin sambo. Tre hjärtskärande texter och inte så många kommentarer. Men så går dagen om ni mina älskade bloggvänner är som tappra plåster på hennes krossade hjärta. Små små plåster som jag tror gör stor skillnad i hennes värld. Så tänker jag på de få troll som finns därute och hur mycket hat de sprider. Men den tanken lämnar mig när jag läser AUF-tjejens citat igen. Så tittar jag på oss. Nummer 19 i Sverige och cirka 120.000 besök i veckan. Fatta hur mycket kärlek vi kan sprida ihop. Om Kenza lyckas sälja slut på tröjor bär hon bloggar om den så kanske vi kan göra nåt annat och ännu större. Vad sägs om att rädda ett liv? Det är väl en bra början och sätta ribban helt ok? Ibland förundras jag över att storbloggare inte utnyttjar sina bloggar för att förändra världen till det bättre när de ha de sociala kapitalet, en massa människors handlingskraftiga muskler. Men samtidigt fattar jag att det är deras jobb, bloggarna. Jag har det som en liten hobby. Har ju annan inkomst. Men tänk om denna "lilla hobby" kunde göra något stort? Nu tänkte jag att vi spänner våra msukler, för den här killen. Tack TheresiaW för tipset! Jag läste hans inlägg och blev så ledsen. Har helt ärligt ingen aning om vad jag ska skriva till honom. Det känns som att han behöver social träning, men får ingen eftersom han är ensam. Det finns många ensamma människor i världen och tyvärr är det många gånger förenat med skam. Jag har varit ensam i några år. Det är tråkigt, ledsamt men inget att skämmas för. Ni som är här har fått vänner för livet via bloggen och det är jag så glad för. Jag är oroligt för andra självmordsbenägna lockas till hans blogg. Han ska inte bara leva utan ha ett värdigt liv med människor. /Elaine, trycker på publiceraknappen och inser att hennes största skräck är att Matheo går samma ensamhetsöde till mötes...
