Han närmar sig snart sex år och han är... vi är inte kompatibla alla gånger. Ikväll skulle jag läsa saga för honom med en gråtandes Pascal och en febrig Evelyn. Gustav var på en välbehövlig kompisdejt. När jag förklarade för M att jag inte kunde läsa längre att Pascal började bli sjuk, då gjorde Matheo det "nya". Han härmar en medan han gör grimaser. Jag blir irriterad släpper boken på golvet, säger godnatt och lämnar dörren öppen så han inte ska bli rädd. Ilska övergår i sorg. Ska det vara så här? Måste man tjata och bråka med sitt barn varje varje dag. Jag blir helt slut. Nu sover alla tre och även jag om en stund. Godnatt.
