Varje natt drömmer jag mardrömmar om att Gustav har lämnat mig för en annan och varje morgon vaknar jag av att han väcker mig så där fint han alltid gör. Känns som drömmarna får mig att uppskatta honom mer än någonsin. Jag tycker att jag uppskattar livet och min tillvaro på ett annat sätt än innan Coronan. Men jag tänker också mer på de mer utsatta i dessa tider. Barnen. Det känns som hela världen har öppnat upp ögonen för världens barn och kan se deras utsatthet där vuxna är utsatta för ett virus. Där vuxna är utsatta är barn destomer utsatta. På tal om utsatthet så ska jag prata med John om Överlevare - uppföljaren till Medan han lever som kommer i höst. Jag börjar gråta bara jag pratar om hur mycket Gustav fått utstå genom att vara tillsammans med mig. Men han har gjort skillnad på Elaine - kvinnan han gifte sig med och trauman som kom av min barndom. Så länge jag har jobbat med det senare så har han valt att stanna kvar med en enkel motivering ”I nöd och lust, det här är ju din nöd. Klart jag är här. Jag är ju din man.” Alla skulle ha en Gustav.
