Hej vänner! Inte för att vi har ekonomiska förutsättningar för det just nu, men jag går i alla fall i växthustankar. Vissa kanske inte tycker det är läge att drömma, men jag tycker det är ett utmärkt läge. Jag drömde när jag bodde i Bredäng utan varken sparkapital eller kontakter, så varför inte drömma när jag bor i ett hus i Älvsjö med lite mer kontakter. Jag kan inte tänka att allt är kört för jag har inte det i mig. Jag växte upp i det som folk kanske fruktar att hamna i ekonomiskt och jag mådde bra ändå. Det var aldrig ekonomin som gjorde att jag mådde dåligt. Jag var mest ledsen för att man var ekonomiskt stressad. Jag ville att mamma skulle må bra och lovade mig själv att när jag blir stor ska hon inte vara ekonomisk stressad längre. Här har ni en tioårig liten drömmare hemma hos sin bästis Melina Talini och hennes lillasyster Sandra. De hade den lyxigaste lägenheten tyckte jag. Drömde om en sån när jag satt där. Barn vill mest att barn ska må bra. Jag såg en dokumentär där en basketspelare berättade att han inte förstod att de var en fattig familj för att de alltid var lyckliga och hittade på saker som inte kostade pengar. Jag tycker det var så jävla fint när han berättade det och log stort. Jag tänker att oavsett vad så ska vi se till att allt blir bra. Bredäng är inget dumt ställe att bo på Sveriges bästa grönområden och skolan hoppas jag är uppstyrd sedan jag gick där och mobbades till en annan skola. Annars styr jag upp den tillsammans med lärare, rektorer och föräldrar. Det var inte det blogginlägget skulle handla om, men nu blev det så. Kan ni, så försök att se glaset som halvfullt både för egen del men också för barnen - ni som har barn. Ekonomisk stress och press gör barn stressade. Tänk att kunna säga "jag visste inte att vi var fattiga" - då är man rik på andra valutor som glädje, kärlek, samhörighet, lyhördhet etc. Kram på er.
