Minns ni när jag bloggade för och hur jag helt var emot att visa barnen för deras integritet. Jag är fortfarande emot det principmässigt samtidigt som jag vill att Evelyn ska ha en plats i synligheten då många barn med funktionsvariation döljs och de kan ses som en olycka för de som får barn som Evelyn. Därför ruckar jag ibland på integritetstänket och låter henne glimra fram. Jag vet inte om det är helt rätt eller helt fel, det kanske är lite däremellan? Vad tycker ni? Jag brukar själv ödmjukt be vänner att överväga att inte fota sina barn när de gråter eller är ledsna. Jag tänker att tänk om jag skulle komma till Gustav och vara ledsen så tar han plötsligt upp mobilen och fotar mig i tårarna och lägger upp i sina sociala kanaler med orden ”Jag tröstar min fru hon är orolig för världen”. Jag kan inte tänka mig nåt mer bisarrt men ändå tar sig många föräldrar friheten att göra så mot sina barn. Jag var en sån förälder för kanske 6 år sedan. Jag tror det var Lady Dahmer som gav mig feedback och fick mig att tänka till. Jag är glad att jag har utvecklats sedan dess och ödmjukt förstående mot de som gör så samtidigt som jag tycker att den liksom jag förtjänar mjuk välmenande feedback. Kanske ser jag tillbaka på den här tiden om några år och tänker att det var helt åt helvete att dela bilder på Evelyn ibland. Eller så tänker jag att vad bra folk fick glimtar av denna solstråle i Coronatider. Elaine, njuter av helg och hopskruvade utemöbler på terassen❤️
