Jag tänker på den där månaden som jag la mig platt. Stod och tjuvrökte bakom huset och lyfte inte en vikt på gymmet. Jag gav mig hän i symptomen för jag orkade inte stå emot. Jag åt glass varje dag, snabba kolhydrater var nog mitt enda intag. Jag hade sakta insett att något var fel och jag tänkte inte kämpa emot för jag var bara några veckor från svaret. Jag kände att "jag har ju ändå inte förmågan att stå emot, min hjärna kan inte". Och så var det. En ond spiral av för lite sömn, för mycket jobb, avsaknad av struktur, träning och bra mat - det gjorde att adhd:n hade kontrollen över mitt liv hela november och halva december. Det enda jag klarade var mitt jobb och sen kom jag hem och kraschade. Att jag bara tre veckor efter medicineringen och diagnosen skulle stå 06.30 på morgonen i gymmet som den där hurtbullen jag föraktade, det trodde jag inte. Men jag kan inte bara tacka medicineringen för det eller min adhd. Jag har en liten fanatiker inom mig som alltid går all int på saker som jag är intresserad av oavsett om det är kristendomen som det var när jag var i tidiga 20-årsåldern eller afrobeat som det har varit det senaste halvåret och förhoppningsvis kommer vara resten av mitt liv eftersom det är så himla kul. Nu har jag blivit den där hurtbullen som irriterar mig. Haha. Men även om det irriterar mig så får hon mig att må bra och livet att fungera. Men om jag berättar för er att jag börjar kalldusch så säg till mig att knipa truten, haha. Så jag har insett att jag har skapat rutiner och vanor som fungerar. Men i och med medicinen och att jag inte ruckar på rutinerna så inser jag att mitt jobb som det är just nu är helt ohållbart, ostrukturerat och fyllt av överraskningar jag inte gillar för fem öre. Jag behöver förutsägbarhet, struktur och information om saker och ting i god till. Jag tycker inte om och vill inte ta saker på volley som förut. Det är det som har drivit in mig i väggen. Det ska till en förändring nu för att jag ska räcka länge. Halva jobbet har jag gjort själv, resten ska till jobbet nu. Jag kommer inte jobba en dag till som jag gjort förut. Dagar som sakta drev in mig i väggen. Stor kram på er och trevlig helg!
