Godmorgon gott folk. Jag känner mig lite snurrig, ressnurrig. Känns som jag knappt hann komma hem förrän jag var tillbaka på nån flygplats igen. Matheo sov när jag kom hem. Men när han vaknade mitt i natten så tyckte jag mig höra honom som ledsen (not) att jag plockade upp honom och la han hos mig. Min lilla guldklimp och jag kramade om varandra hela natten och morgonen. Fick en fot i ansiktet några gånger, men det är det värt. Nu är jag på väg till Halmstad på Näringslivsdagarna. 400 personer sitter i publiken. Och hur började min morgon då? Well.. Om jag var ängel igår så är jag djävulen idag - civilkurage på två olika sätt. Igår så hjälpte jag en mamma att bära sin väska från planet till Luleå flygplats, hon hade världens sötaste bebbe. På väg hem hjälpte jag en äldre dam att bära sin väska från flyget till arlanda express. Hon var så rar att hon ville att jag skulle följa med henne och fika. Men jag har ju Matheo som väntar. Så gör jag de dagar jag är en ängel och jag tycker man får till en sån handling varje dag. Bara man lyfter näsan från mobilen så finns möjligheterna där. Men idag var jag mindre änglalik... I kön till kaffet så missförstår en tjej att hon står efter en man i kön till lattes, så när latten kommer ut så tar hon den. Då blir mannen arg och säger: Så du tror att du bara kan ta min latte? Hon förvånat: oj förlåt, trodde du hade beställt nåt annat. Mannen fnyser: går du ofta före folk sådär, som du är viktigare? Hon ger sin latte: Här. Jag ber om ursäkt. Han argare: men hur tänkte du egentligen? Jag: Men va faaan, nu har du fått din latte och din ursäkt. Släpp det. Han tittar på mig med stora ögon: Jaha, och vem fan är du? Jag: En trött jävel som bara vill få sin kaffe. Han: hur FAN kom du in i bilden? Jag: När du klagar så högt att alla hör och inte slutar efter ett "förlåt". Det är tidigt. Han: Nej nej, ååååkej! Det är jag som är boven här och det är er det är synd om eller?! Jag ska bara rätta mig i ledet eller?! Jag lugnt och bestämt: Ta av dig offerkoftan och ta din kaffe. Klockan är 07.00, alldeles för tidigt för det här. Han får något stirrigt och snopet i blicken och går därifrån. Ett tag trodde jag att han skulle hälla sin latte över mig alternativt ta upp en silkeshandske och örfila mig. Jag kände mig som en bufflig gubbe som läxade upp en snäsig primadonna. /Elaine, den buffliga gubben går på planet med sin latte.
