Godmorgon vänner. Igår var jag så slut. Många tror att mina rutiner med träning meditation och kost gör mig slut men det är precis tvärtom. Det är när jag går upp 05.30, tränar, mediterar, äter och har den där koppen kaffe för mig själv innan alla andra vaknar. Då är jag i balans och nöjd resten av dagen. Den här Coronan och arbetsbelastningen har tippat över mig till dåliga vanor igen. Så fort lungorna läkte tog jag en cigg och svor över min tillvaro. Det var faktiskt ganska skönt. Jag stod på balkongen och drog in gifterna samtidigt som jag såg hur stjärnklar himlen var. Mitt i ovanan så tänkte jag att fan, universum du bjuder på en riktigt glitterhimmelshow. Tack❤️. Imorse klarade jag av rutinerna. Jag tränade och när jag var klar och började meditera smög sig Evelyn ner i mitt knä och andades och småpratade lite. Jag har tagit tre sessions i år - self compassion, happiness, och nu håller jag på med kindness. Det är så mysigt när barnen kryper upp hos mig en efter en (inte nioåringen😅) när jag mediterar. Sen sitter vi och myser efter det. Det känns nästa som en belöning efter att jag tagit hand om mig. Att jag kan ge mer kärlek till min omgivning då. Nu ska jag hålla adhd-vargen i koppel och verkligen ta det lugnt med snabba kolhydrater och vara noggrann med sömnen. Det spelar ingen roll hur mycket jobb jag har jag får inte kompromissa bort sömn, träning, meditation, bra mat och nu har dans tillkommit. Det är så viktigt för mig. Fyra pass i veckan har jag schemalagt, oftast luncher. Det är en glädje min själ inte vill vara utan. Lyckas ni få in glädje i livet? Jag tänker att rutinerna är måsten för mig, saker jag BEhöver göra, men jag tycker det ska finnas inslag av VILLhöver också. Jag har förresten inte köpt ett endast plagg i år sedan jag insåg att jag hade ett köpmissbruk iom adhd:n så inga ströpromenader där jag impulsköpt saker jag varken behöver eller villhöver. Får jag säga att jag är lite stolt över mig själv, trots ciggen på balkongen.
