Jag jobbar jättemycket. Min Emma förstod inte hur jag fick ihop det förut innan hon jobbade för hon har en heltidstjänst på det jag gör. Så galet när man tänker på det och inte konstigt att jag var nära väggen. Det är jag iofs rätt ofta. Men nu är det helg. Den där lyckan i barnens blick när jag är hemma och vi ska få en hel helg ihop är helt oslagbarbar. Tänk att de vill hänga med mig och Gustav. Matheo börjar ju glida in i att det roligaste han vet är kompisar. Jag fattar den grejen. Men det får mig att inse att barn det har man bara en kort tid till låns. Sen blir de tonåringar och man ser dem typ aldrig igen. Jo kanske i 30-årsåldern om jag har turen att leva när mina barn är så gamla. Men den galna och kanske dystra tanken carpar jag skiten ur diem denna helg. Det är inte kul att tänka på döden men det är ändå den tanken som får mig att få så mycket gjort. Allt kan ju plötsligt ta slut. Älskade ungar jag ska fånga dagarna med er! Trevlig helg på er alla!
