Godmorgon mina fina bloggvänner! Jag har suttit som klistrad i telefonen och följt utvecklingen i Ukraina men också kritik av influenser, medier och mig själv. Det är så viktigt att vara källkritisk och väga sina ord på vågskål i dessa känsliga tider. Gustav och jag har helt olika algoritmer i våra telefoner så det är SÅ intressant att ta del av hans flöde. Kolla gärna med folk ni vet har helt andra flöden än ni själva. Jag ska snart ut och springa. Jag är rätt stolt över mig själv för jag har varken rökt eller varit sugen på det på fyra dagar. Det verkar som att jag fick nikotinsug precis innan mens. När jag har det känner jag mig normal och balanserad. Det är så skönt.Jag har tagit till mig av det ni skrivit till mig om hur jag verkar självupptagen i min diagnos och inte alls tänker på Gustav eller min familj. Jag förstår att det framstår så eftersom jag skriver om mina tankar och mina symptom. Men alla rutiner och skit jag gör är för min familj. Hade jag levt med mig själv hade jag förmodligen skitit i mediciner, rutiner och matgrejer. Jag avskyr sånt och är en lat jävel egentligen. Men eftersom jag älskar min familj och vill ge dem min fulla uppmärksamhet, kärlek och inte röra till det med min virriga själ så gör jag allt detta. Det kanske inte har framgått, men jag är dålig på att skriva ut sånt.Jag är i alla fall tacksam för att ni är kvar och skriver till mig trots att jag framstått som självupptagen och helt uppslukad i mig själv och min diagnos. Jag är mest tacksam för att ni vågar ge mig feedback om det. Jag vill alltid utvecklas och ta till mig såklart. Sen vet jag att jag inte är ett stort ego och min familj vet det också - det är ju det viktigaste. Men det är bra att veta att mina rader kan läsas så. Det lämnar ju lite till mig att fundera på hur jag uttrycker mig.I detta nu spelar Gustav och Pascal tv-spel. Evelyn har en stund framför Björnen Grizzy och Lemnarna, Matheo har en helg hos sin mormor och jag passar på att skriva till er. Mina vänner på nätet. Jag tycker verkligen om er ska ni veta. Oavsett vad ni skriver - kritik, feedback eller komplimanger - så känner jag mig trygg i att ni alltid menar väl. Det har ni väl alltid gjort, men jag har inte alltid haft bra självkänsla.Hoppas ni har en fin söndag. Stor kram på erFan, nu kom jag på att texten inte gjorde rubriken rättvisa. Vid sidan av att snöa in min på kriget så har jag följt en massa konton kring Breast implant illness och en studie visar att man hittat silikon i alla organ hos en kvinna som medgav att få sin kropp obducerad pga alla besvär hennes implantat gav henne. Jag kommer ALDRIG att göra mina bröst, aldrig. De är långa, tomma och skrynkliga. Men Sexet och reproduktion - Katarina Svensson - har lärt mig ett nytt ord och det är Kroppsneutral istället för Kroppspositiv. Kroppspositiv fokuserar på att kroppen är vacker och "jag älskar mig själv" medan "kroppsneutral" fokuserar på funktioner och det kroppen presterar. Mitt mål är att vara kroppsneutral i mina uttalanden. Men ingen kan stoppa en trött småbarnsmamma från att bli JÄVLIGT glad för kroppspositiva komplimanger, haha. Men jag ska försöka att dämpa det jublet och bli gladare för "vad stark du är". Jag älskar komplimanger, vem fan gör inte det?
