Gustav hamnade i ett sammanhang där jag var långt borta. Jag frågade hur det gick och han skickade smileys och skrev ”Jag är kung här” lite skämtsamt. Jag tog på mig ytterkläderna och parkerade bilen för att se honom lite på avstånd. Vilken syn. Han stod i centrum och pratade, folk runt omkring lyssnade och ögonen glittrade. De log, skrattade och babblade. Tänk, nu fick de träffa den Gustav jag gifte mig med och i min närhet får inte den Gustav så mycket svängrum för jag hamnar nästan alltid i centrum. Jag satt bakom ratten och log, såg min älskade man blomstra. Jag tänkte att det måste finnas sätt som han kan få det där svängrummet tillsammans med mig.Man är inte bara så bra som man är, utan som sammanhanget tillåter en att vara. Jag ska luta mig tillbaka lite. Inte ta det där ”sociala ansvaret” som ingen bett mig att ta. Det är så många personer där ute som skulle blomma om vi andra överblommade varelser chillade lite.
