Igår när jag kom upp för trappen efter jobbet så lurade Gustav runt hörnet med en mur av såpbubblor som han blåste vältajmat till min entré, utbrast: Grattis!!! Vaddå?! Du har orkat vara gift med mig i 9 år! Åh nej jag glömde, sa jag men han bara garvade och höll om mig! Han ska alltid tafsa när jag försöker ta fina kort på oss?? Oh well jag blev väldigt glad och lite skamsen. Hans såpbubblor som jag är säker på inte var planerad (han kom säker på det när han hörde mig i trappen och tog det närmsta han hade, barnens såpbubblor som alltid står på bänken?) framstod ju som en bokad weekend i Barcelona i förhållande till min glömska. På vår självaste bröllopsdag skriver jag om när Gustav slutade vara förälskad istället för att hylla den 17/9 2008 som var dagen jag träffade Gustav för första gången! Och samma dag tre år senare så gifte vi oss! Herregud så längesen det var och så länge jag har bloggat ändå! Firar ni bröllopsdag eller dagen ni först träffades? Vi har varit gifta i nio år och tillsammans i 12 år - samma dag av ren flax. Hur firar ni? Hörrni ha den finaste helg ni bara kan ha! Jag känner en större distans och lugn till sociala medier och andra saker som oroade mig förut. Jag vet inte vad som har hänt men jag känner mig landad och är så tacksam för det!
