Jag ville bara ge några livstecken. Min självkänsla är extremt låg just nu och jag känner inte att jag tål negativa tolkningar i livet eller på nätet. Att skriva mellanmjölksinlägg minskar risken för mothugg och kritik jag inte tål just nu, men det är heller inte jag stt skriva så. Jag skriver ju från hjärtat. Jag mår inte så bra helt enkelt. Jag tar alla små motgångar som en värdering av min person och hur dålig jag är. Jag har sovit dåligt en längre tid och då minskar effekten av min medicin, jag vet det. Men känslan ligger ändå så stark i mitt bröst. Jag behöver sova, ta mig bort från sociala medier och ta hand om det uppluckrade gamla såret i min självkänsla som adhd orsakar. Det suger att känna så här när allt i min direkta närhet är bra, jättebra till och med. Men min diagnos omger mig med en känslomässig hinna som förhindrar mig att känna glädje trots att jag rent intellektuellt vet att jag borde. Jag är snart tillbaka❤️
