Jag träffade Stefan en stund på ett café som ligger precis mittemellan våra jobb och vi brukar passa på att ses där vi ett visst klockslag då det inte är en kotte där. Jag kan inte säga när det är men kolla så långt ifrån vara vi kan sitta. 😅 Jag skriver ju inte allt som händer i mitt liv för vissa saker får helt enkelt vara privata. Men jag förlorade ytterligare en släkting alldeles nyligen i lungcancer och jag känner mig faktiskt ganska matt av alla sjukdom och död detta år. Jag har knappt torkat tårarna efter mormor så går en till mycket älskad släkting och den snällaste själen jag träffat bort. Stefan och jag sågs en kort stund då jag fick prata av mig och vara ledsen. Det var så skönt! Jag tror ledigheten kommer tillåta mycket sorg att komma fram. Det jobbiga är att jag inte kan åka dit och sörja med familjen på grund av restriktionerna. Så hastigt och snabbt gick det men dock efter en tids sjukdom som vi trodde skulle går bra. Jag är lite nere idag kan man säga.❤️
