Tankevurpa? Det fick jag också när en person berättade om sin morfar. Varför var det synd om hennes mormor? Jag: Det var väl synd om barnet? Hon: Det var mormor som var barnet. Jag vet många som börjat prata om det man inte pratar om. Invandrargrupper som kommit till Sverige med kulturer som innefattar pedofila aktiviteter och tvångsgifte med barn. Jag vet vänner och bekanta vara föräldrar inte fick välja partner efter kärlek utan efter efternamn - inte sällan det egna. Man fick gifta sig med sin kusin. Jag kan inte ens föreställa mig det senare. Att jag och min lillebror skulle komma på att det är en bra idé om våra barn gifter sig med varandra. "Keep it in the family". I många kulturer anses det vara en bra idé för det har man alltid gjort. Migrationsverkets broschyr kanske var en dålig grafisk design i sak, men det har lett till dagar av en diskussion som sedan länge borde ha lyfts - barnäktenskap. Föräldrar som tvingar sina döttrar, sina barn, att gifta sig med en vuxen man, inte sällan en släkting. Barn älskar sina föräldrar villkorslöst, att hitta styrkan som denna flicka gjorde och polisanmäla sin mamma och pappa. Det är otroligt svårt och starkt på samma gång. Har du barngifte och bortgifte i din släkt prata om det trots att mormor och morfar fortfarande är tillsammans. En äldre dam kanske inte ser ut att ha tagit skada. Ler sammanbitet och vill lämna det hela bakom sig. Men att en gång som barn har tvingats upp på en pall för att nå upp till en som har valts till make när man knappt börjat tänka på pojkar i ens egen ålder. Det ska inte tystas ned, det ska pratas om för att få bort det. Prata med din mormor, prata med din familj. Det är dags för dessa överlevare att få säga Me too.
