Fan vad jag känner mig gnällig men idag har jag bråkat med tre av fyra av mina familjemedlemmar. Evelyn och jag är de två som kom överens imorse. Jag har insett att jag har ett helt ohållbart sätt att jobba just nu. Man går från sysslolös till att ha en massa jobb och tackar ja som att jobben aldrig kommer att komma igen. Det går ju till en viss gräns, men sen är jag bara en person. Gud jag ser nästa elak ut. Jag är så arg på min man idag. Aktivt aggressiv på ett icke våldsamt sätt. Jag är bara tryckande tyst. Pressen från jobb och samvetet för Evelyns särskola och möten med diverse pedagoger samt påminnelser om att ”barnen saknar dig” från Gustav. Den känns inte rättvis just nu. Och han vet om det. Så jag surar och han löser skiten jag befinner mig i just nu. Rättvis fördelning tycker jag. Nu är jag på väg till en inspelning med Svt. Skulle behöva sparka på en stolpe i en timme innan jag går in för att vara på ett rimligt gott humör. Men jag ringer min avfallskvarn till vän. Ni vet den man får ringa och säga saker man inte menar om sin partner för hon häller skiten i kvarnen och allt är glömt efter samtalet. Alla behöver en avfallskvarn till kompis. Tack för att du är min Elin.
