Godmorgon älskade vänner! Igår fick jag svar från en EDMR terapeut och ska äntligen få börja i November. Jag går privat eftersom köerna är enorma, jag får betala privat. Jag tänker som vanligt på de som inte har möjlighet till det och får vänta år för behandling av trauman i barndomen. Den frågan borde verkligen politiker ta tag i och lösa. Men jag känner mig i alla fall lycklig och hoppfull nu när jag kommer få hjälp. Trots att jag var mör i hela kroppen på dansen på grund av styrketräning och för lite sömn så kände jag mig ändå glad. Det finns ljus i tunneln och kanske kommer jag få nätter utan skräck och dödsångest. Jag somnar nästan bäst till tv:n och nån hjärndöd show. Om jag kollar sociala medier innan sömn så triggar det Fomo och massa annat nonsens som ger mig ytterligare onödig ångest. Andra saker jag gör är att se till att jag äter lagad mat varje dag. Jag har börjat storkoka på lördagar för att ha luncher eller middagar en vecka framåt. Jag märker att jag mår bra av struktur och förutsägbarhet. Och att kunna ge mig själv bra mat istället för det som råkar finnas framför mig. Ibland finns det inget framför mig och då åker blodsockret och humöret ner. Ibland finns en godisskålar framför mig och det åker det ner. Jag märker att när jag ordentligt med mat och goda grönsaker så har mitt humör blivit jämnare. Jag känner mig mer harmonisk och lugn. Så mycket bättre än de där cigaretterna jag sysslade med förut. Vad gör ni för att hantera ert välmående? Jag pratade med Crille länge idag om vad jag går igenom och passade på att berätta att han är min bästa vän i hela vida världen. Man ska inte vara elitistisk och säga så men jag älskar verkligen honom. Vi har roligt, våra familjer kommer överens, han ställer upp i vått och torrt och är alltid där oavsett. Och så är han den mannen jag litar på mest efter Gustav. Evelyns gudfar.❤️ Jag ska verkligen jobba på tacksamheten för det jag har och strunta i resten. De är en bit kvar dit, men medvetenhet är ju ändå det första steget.
