Det är som en scen ur Matrix där jag är Neo och alla som jag en gång kallade rabiesfeminister är Morpheus som som ger det blå och det röda pillret. Tar jag det blå så lever jag mitt liv lyckligt ovetandes om vad som pågår egentligen. Tar jag det röda så får jag se "how deep the rabbit hole goes". Man kan säga stt jag har tagit det röda och jag är glad över det. Jag ser saker som jag inte reflekterat över förut. Som när vi såg The Hobbit så var det knappt några kvinnliga karaktärer alls förrän efter 1.5 timme och hennes introduktion till filmen är en komplimang till hennes utseende. Kände mig förbannad att det var det enda kvinnan fick vara uppskattad för - sitt utseende. Varje gång den mansdominerade reklambranschen pumpar ut reklam där kvinnan objektifieras irriterar mig. Jag ger Matheo komplimanger som uppmuntrar ett gott kompisskap istället för "så söööt". Jag blir ledsen över de som raljerar, precis som jag gjorde, över arga feminister utan minste tanke på varför feministerna är arga. Jag bli glad över folk som berättar hur utomordentligt korkat det är att fokusera på< kroppen eller lyssna som "idioter" som Carrie Bradshawn. Jag skiter i om dessa personer inte kallar sig feminister för det är feministiskt.❤️ Jag har tagit det röda pillret och det smakar gott trots att världen ser illa ut vid tillfällen. Jag ser och jag är en stolt feminist. Tack Lady Dahmer, Tack Odd och tack många fler.
