Efter jag skrivit mitt brev till farfar så kollade jag på en dokumentär på Svt. Det dök bara upp efter Veckans brott, barnen sov, mobilen var parkerad så jag tänkte att Oh well jag kollar väl på "Muck, men sen då? Kenneth Viken". Det kändes som att få brev från högre makter. Inte klokt vad ilskan kolade i mig när pappan till Kenneth och hans två bröder ansåg om deras öde samt sitt ansvar till det. Nej, du bjöd dom inte på en sup. Men du bjöd dem heller inte på kärlek din gubbjävel. Usch. Det här är verkligen personligt och går djupt för mig. Fan vad kalla människor kan vara mot sina barn. Jag inser att min farfar var en sån mot sina. Den där generationen. Eller nej nu ska jag inte dra alla över en kam. Men att visa sig oförstående över sitt ansvar är hemskt. Usch. Nej nu ska jag iväg och träna. Jag hoppa vi ses på Akademibokhandeln ikväll❤️. 17-18 Mäster samuelsgatan.
