Jag minns hur jag, Svenssonpojken Niklas och andra långt ner i förortshierarkin blev gravt mobbade eftersom i ett segregerat Sverige gäller inte de privilegier många pratar om inom tullarna i Stockholm. Jag kunde klockren svenska men mobbades för att jag lät som en ”svenne”. Niklas mobbades för att han var ”svenne”. M mobbades för att hon var svart och tvillingarna lyckades hålla låg profil och undgå mobbing för att de var judiska. I förorten Bredäng var mobbning och rasism vår vardag. Våra svenska konflikträdda lärare sa inte ifrån när barnen uttryckte sig rasistiskt för att – hör och häpna – de var rädda att anklagas för att vara rasister. Det blev ett moment 22 eftersom barn som dessa blir vuxna som tror att de har frikort till rasistiska uttalanden och kan komma undan för att Södermalm, politiker och etablissemanget iklär oss ”invandrare” den ständiga offerkoftan för rasism. Ni är så grundlurade, kära svenskar! Ni läser resten här
