Nu är jag framme i Luleå och vintern har hittat hit. Mörkret också. Klickan är 15.05 och solen gick ned för en halvtimme sedan. Så vackert och skönt att snön glittrar i kapp mörkret. Snart ska jag föreläsa för 400 personer. Jag sa till en annan förälder att sluta titta i sin telefon och försöka uppmärksamma sin son. Det tog emot först, men när han efter tionde gången ropade "snälla pappa, titta." så gick jag fram och sa ifrån på ett ödmjukt sätt. Jag sa att jag var den som alltid tittade på telefonen och att jag önskar att folk hade sagt till mig mer för min son skull. Pappan tog det bra och tackade. Phu! Det är läskigt. Att säga till en annan vuxen bara sådär. Men jag önskar att fler gjorde det. Får ni för er att göra det så hämta verkligen kärlek inifrån innan ni levererar tillsägelsen. Då landar det mycket bättre. Jag sa inte till för att döma pappan, utan för att jag bryr mig om hans barn. Sen satt pappa och son och lekte för fullt. Sonen såg överlycklig ut.❤️ Så jag bestämde mig för att det var värt det.
