Godmorgon mina fina! Alltså vilken mysig höstmorgon, det är ju inte klokt vad jag älskar hösten. Jag gick upp tidigt tidigt, inte 05.30 men så jag kunde åka iväg när de andra vaknade till liv. Jag ska nämligen till Oslo för första gången på två år. Som jag har längtat både dit och till Göteborg som har känts som mina andra hem med tanke på hur mycket jag jobbar där. Jag köpte en kaffe på fru marias bak. Dom är så gulliga alla som jobbar där. Jag glömde berätta att jag gjorde ju en pinsam grej som jag gjorde för tre år sedan tror jag det var. Minns ni? När jag kramade om det jag trodde var Karin Adelsköld men det visade sig vara förvånade och goa Sofie på Fru Marias bak som fick långkramar av mig. Det ordnade sig ju, men herregud vad jag skämdes direkt efteråt. Men sen har jag ju blivit stammis på Fru Marias och jag långkramar Sofie så fort jag får chansen. Hon kan på riktigt vara den mysigaste människan jag vet. Hon har en sån snäll och go energi att hade funnits en planet av hennes invånare så hade den hetat mysig och snäll planeten. Alla aliens som jag hade attackerat med långkramar, jag kan inte låta bliiii med Sofieeeee. Men det är faktiskt galet hur lik hon är Karin Adelsköld! Ok nu undrar ni vad jag gjorde bort mig om igen. JO! Jag var på Fannys release för hennes sminkmärke. Massa härliga vänner och bekanta som var där och jag hade inte sett Maria Forsblom på tv4 på hundra år, oh well två år i alla fall så jag springer fram till denna varelse som jag tycker så mycket om och kramar henne. Hon blir glatt förvånad (över att se mig tror jag) och hon kramar tillbaka och så känner jag att hon har blivit ett ordentligt muskelpaket. Alltså det kändes som att krama en terminator. - Jävlar vad stark du har blivit, säger jag och tar på hennes armar. - Nämen vad snäll du är, tycker du? Säger hon lite generat. - Ja men gud, vad har du gjort under pandemin när vi andra har blivit ett med våra soffor, du är ju bara muskler! Imponerande! - Men gud tack, jag får aldrig så här mycket komplimanger ens från min man, säger hon och skrattar medan jag typ klämmer på hennes biceps. - ja men du vet hur jag är, säger jag och ser henne i ansiktet och inser sakta medan jag håller i båda hennes bicepskulor att det här är inte Maria Forsblom.” Sen kommer nån anna och rycker tag i henne och hennes biceps försvinner från mitt grepp och min hållning är som ett U. Känslan är bekant, jag har gjort detta förut, utsatt folk för min ansiktsblindhet. 😭Jag går fram till Kristin kaspersen och gnyr medan jag pekar diskret på det jag tror är Maria Forsblom. - Kristin, det där är inte Maria Forsblom va? - Nej, trodde du det, säger hon och ler. - jag trodde inte bara det, jag klämde på varenda muskel hon har för Maria är vältränad men här har vi en terminator OCH jag långkramade henne… säger jag förtvivlat och Kristin börjar ju skratta som bara den. - Du måste berätta det för henne det är så kul! - Ja och jag måste be om ursäkt, jag har ju typ antastat hennes armar. Jag bad om ursäkt och hon skrattade bara och var glad för alla komplimanger som kom med missen. Alltså jag och mitt ansiktsminne. Snälla säg att ni råkar hälsa och krama folk i tid och otid.
