Man ser dem sällan, men jag tycker dom är så himla pinsamma. Ibland kan jag se dem när jag är sysslolös på Arlanda och tittar på folk som traskar förbi. Familjerna där barnen (fullt förståeligt) har onepiece för den där långa svennebananresan till Thailand. Men att föräldrarna (helt oförståeligt) också dragit på sig den där jävla onepiecen får mig att gå förbi fort och viska "herregud" för mig själv. Säg att ni är fler som tänker som jag. Och vi är ju töntar vi med för det finns värre saker att irritera sig på, men jag kan inte hjälpa det. Irritationskänslan bubblar upp när jag ser dem. Ännu värre är de där "gulliga" och nykära tonårsparet på Arlanda som ska på sin första långresa ihop. Jag såg ett sånt häromveckan. De låg på en bänk och hånglade som om det vore hemma i soffan. Sen reste de sig upp och gick förbi ett äldre par som satt och stirrade med stora ögon. När tonårsparet inte skymtades tittade damen på herren som höll sig för skratt och sa: Vissa blir aldrig vuxna." Så sant. De såg ut som två stora bebisar. Och idag, kära bloggvänner, så var jag den där jag föraktar... Den stora bebisen som gick utanför huset i sin onepiece. Men till mitt försvar så skulle jag inte "bara till Thailand". Jag skulle bara till affären och köpa mjölk tio meter från dörren. Walk of shame, men jag gjorde det. Men alla ni bloggvänner ser ju mig så här, är inte det lika illa? Så som jag är klädd på bloggen är jag ju klädd för offentligheten! Fast nej, det håller inte. Med den bloggteorin så skulle det innebära att Bella skulle kunna gå ut så här. 1 miljon människor har ju sett henne så. Haha, galet och härligt. Märkligt att vi som bloggar inte tänker så. Att det är lätt för mig att lägga upp en risig Elaine i onepiece inför tusentals besökare på en blogg. Men jag sminkar mig och gör mig fin innan jag går ut "för jag ska ju vistas bland folk". /Elaine, kommer säker kapitulera en vacker dag då hon har tre ungar och stå där på terminal 5 i matchande onepiece. Ska man vara tönt kan man lika gärna gå All in.
