Semestern har inte börjat och sommaren har inte tagit fart ordentligt. Trots det har jag ångest över att det ska bli höst och vinter. Kan vi inte bara hoppa det i år? Känner att vi behöver en paus från det. Jag är målskadad, jag tänker hela tiden framåt och det känns som livet bara rullar förbi, runt runt år efter år. Tackade nej till en dagisplats åt Matheo i höst. Fick ångest bara av att se dessa dagispapper. Sen fick jag höra att dagiset han kom in på i princip är förvaring av barn. Det ligger i Årstaberg, ett dagis jag inte ens har sökt och har sämst ranking i hela liljeholmen. Höst, dagis, fy. Sen fick jag ångest när grannen och kompisen tackade jag till dagiset vi nekade. Våra barn är lika gamla och vi hade ju kunnat vara en föräldramaffia ihop. Gjorde jag fel som tackade nej? Ska man kanske inte lita på rankingen? Nån som vet? Oh well, så många tankar så lite ro. /Elaine, förvirrad förstagångsförälder.
