Jag skakade på vägen dit, Gustav höll min hand. Jag bröt ihop i hissen upp och både grät och skakade när vi kom in till Frida. Berättade för henne om mina mardrömmar hur rädd jag var att hon skulle säga att jag bara var knäpp och jag drömt om att de kommit fram till att jag var en häst. Hon skrattade omsorgsfullt, gav mig en näsduk och så slog vi oss ned i soffan framför henne. Hon förstod att jag hade en enorm förväntansångest och gick rakt på sak. - Du är ingen häst, du har medelsvår adhd. - Gud vad skönt, pep jag och andades ut mellan tårarna. Jag har medelsvår adhd kompisar och nu sitter jag hon läkaren Björns väntrum för att få remiss på medicin. Gustav och jag har redan pratat strategier, hur vi ska öppna upp mitt schema och skapa förutsättningar för att jag alltid ska kunna träna innan barnen vaknar. Inte ska tömma mitt sociala batteri med vänner för familjen ska ha sin del av batteriet först, såklart. Saker kommer bli annorlunda nu. Gustav vände sig till frida och frågade hur vi skulle planera saker nu och hon lutade sig fram och sa: Elaine har en funktionsnedsättning, hon kan inte planera det vardagliga som oss andra. Ibland får du göra det och berätta vad hon ska göra i det redan planerade utan att hon själv står för den planeringen.” Asså den lättnaden. Den förklaringen och framförallt den insikten, förståelsen och nickningen från Gustav. Han fick livsnätet och såg vårt äktenskap och saker föll på plats. Han insåg varför jag suckat högt vid planeringar. Varför jag råkade boka flygresan för hela familjen till Spanien när vi var i Spanien och skulle till Sverige. Han insåg nog en massa saker och det var skönt att se det. Jag är inte bara virrig, lat eller obstinat, jag har en funktionsnedsättning som gör att det blivit tokigt vid tillfällen. Nu vet vi det, nu gör vi det bättre, mycket bättre.❤️ Går ni en utredning och har en partner så ta med hen till återgivningen. Det är guld. Imorgon testar jag glasögonen. Elvanse blev det. Tack❤️
