Matheo ligger och sover, Gustav tränar och jag är äntligen hemma igen. Tanken att vara i stan är himlans fin, men jag är en hemmaråtta. En hemmaråtta som är gift med en ur och skur man. Gustav fick en kick när vi gick runt kungsträdgården och såg alla människor som åkte skridskor. Hit måste vi komma tillbaka och åka hela familjen. jag gav honom en aldrig-i-livet-blick och sa Du och Matheo kan åka så sitter jag på cafét där och dricker varm choklad med grädde. Det blev en deal på det. Jag ligger i sängen och funderar på om det inte är ett hus vi ska ha rätt snart? Ett hus som har allt. Då måste jag bara börja gilla att laga mat, blir inga take-away när man bor i hus. Nåt i den här stilen tänker jag mig. Pool behövs inte, vi är badbrukor alla tre.
