Snorfian i torsdags då hon försökte få kontakt med kameramannen som försökte filma henne.<3 Jag fick en sexig sjukhusrock (ni som fött barn vet, haha) och Evelyn låg med blöjor och sov vidare hos mig efter hon hade kräkts och blivit tvättad. Hud mot hud och med tunga andningar låg hon hos mig som hade kisskoppen i hand. Det var så mysigt. Men att hon skulle kissa efter kräkningarna kändes inte särskilt sannolikt. Jag såg sjuksyrrorna gå i korridorerna och dela ut isglass till barnen. Tappra leenden, ni vet sådana från hjärtat, bjöd dom på. Jag slurpade i mig deras leenden och tänkte att det är helt makalöst att jobba som de gör. De var två läkare som sprang mellan förlossning och akuten, så en massa sjuka barn och inte alltför diplomatiska föräldrar. Det är svårt att vara diplomatisk när man är orolig för sitt barn. Men alla gjorde sitt bästa. De ville att vi skulle stanna kvar tills doktorn kom. Han kom in först, inte för att det var vår tur utan för att det hade vistats ett barn med misstänkt mässling precis när vi var där. Är det nu man köper en trisslott? :) Det är skönt att inte tappa humor när man tappat hälsan. Men när läkaren ställde frågorna så kände jag ögonen tåras av rädsla. Han: Har ni vaccinerat er? Jag: Jag vet inte, eller jo. Han: Är Evelyn 18 månader? Har hon tagit 18 månaders vaccinet? Där och då fick jag hjärnsläpp och glömde hur gammal hon var. Jag blev för rädd helt enkelt. Vi följer vaccinet som det ska, men är hon kanske 17 månader? Eller hur är det? Så satt min hjärna och långsamt försökte hitta ett arkiv som i en gammal PC. Det gamla tidglaset kom upp i hjärnan, inget arkiv. Jag: Jag ska fråga min man... Han: Är du gravid? Jag skräckslaget: Ja. Är det farligt för barnet. Han: Kika på vårdguiden och kolla upp allt med din man så kommer jag tillbaka. Jag: Ok. Klart att han inte hade tid att hantera mina rädslor, han hade patienter med större saker än för tillfället långsamma hjärnor pga rädsla. Evelyn är vaccinerad. Jag är troligen också det eftersom man började med Mässlingvaccin 1981, samma år jag är född. Man kanske skulle köpa en trisslott ändå? :) Vi fick sova i en skön säng på rummet till 03.00. Det kanske inte var jordens skönaste säng, men efter att haft Evelyn och kopp i famnen i tre timmar på en stol så kändes detta som en hotellsäng. Doktorn kom in vid 03.00 och berättade att det inte är diabetes, kalcium, virus, magsjuka, inte heller förstoppning. Vi får ta det med neurologen på måndag. Troligen har det med Williams syndrom att göra. I dessa lägen är det svårt att ha något som avviker från det typiska. Man vet inte fullt ut alla åkommor. Det finns barn som har problem med kräkningar med WS. Det kan vara strupen som utvecklas annorlunda och annat. Hon kräks ju när hon har full mage och har somnat. Kanske händer något när hon ligger ned? På måndag vill jag kolla allergier, mjölk/gluten och också se om vi kan få remiss för att kolla svalget och magmunnen. Sen ska jag köpa en trisslott också. ;) Godnatt gott folk! Jädra skönt att äntligen kunna få skriva av mig om det som har blivit en stor del av vår vardag. Det känns nästan sorgligt att inte visa Evelyn på bild efter måndag. Jag är ju så stolt över henne. Men min stolthet får inte rinna över hennes integritet. Aldrig.
