Att gå till Inger är som att gå till farfar, det är lite spökligt faktiskt. De har ju hängt ihop så mycket i fyra år så att samtalen blir mer eller mindre desamma. Med undantaget att Inger är inte lika fräckrolig❤ (finns det som ord?) som farfar - det saknar jag. Matheo och jag hade en jättemysig eftermiddag hos Inger då hon berättade hur det var att växa upp under andra världskriget, hur hennes mamma föraktade "brunskjortorna" (nazisterna) i Arvika och hur illa man behandlade barn förr i tiden. Det var SÅ intressant och sorgligt. Sen pratade vi farfar också... Efter det ville jag bara få julklapparna klara så Gustav, Matheo och jag drog till Bromma Blocks. Det var skönt att bara slippa tänka och göra något praktiskt som att köpa juklappar. Att shoppa på Bromma Blocks, som är öppet till 21.00, på en måndag eftermiddag var GULD! Nu är alla klara utom två stycken - mitt gudbarn Noe och Gustav. Så mysigt att träffa två bloggvänner också, en "flirtades" jag bara med på Akademibokhandeln, hon stod i kassan och slog in presenter så jag ville inte störa. En hjälpte mig att hitta present till min svärmor Karin på Lindex. Henne attackkramade jag! haha! Så himla kul att ni är så många att man springer in i er! Just det en tredje träffade jag ju på Polaren och Pyret också, hon jobbade där. Är det där ni håller till mina bloggvänner? ;) Bromma blocks? Isf ska jag alltid shoppa där! :) Imorgon är jag ledig. Jag ska bara kommentera Reinfeldts jultal för Nyhetsmorgon (värst vad han var kreativ i år), vaccinera mig och Matheo, träffa Katariina och så ska Gustav och jag tatuera oss. Wendy var så lättad när hon såg farfarstatueringen live, tydligen ser den MYCKET större ut om man ser den via bloggen. "Den ser VATO LOCO stor ut på bloggen!" sa Wendy och drog en lättnads suck när hon fick se den IRL. Annars hade jag väl fått joina de här grabbarna. :) Idag känns det inte som farfar är död. Men den känslan kanske är borta i morgon? Jag tar en dag i taget.
