Gud vad skönt det var att komma tillbaka till föris och se att Matheo var glad och lekte för sig själv. När jag kom så log han, lekte lite till och sen kom han fram och kramades länge. Det bästa som finns. Det är konstigt vilka tankar som flyger genom huvudet när man gör något så onaturligt som att lämna sitt gråtande barn när man själv har gråten i halsen. Jag började tänka på andra alternativ som att bli hemmafru. Hur man skulle kunna leva då på mindre pengar men mer tid med barnen. För frågar man döende personer så ångrar de bara att de inte jobbade mindre och spenderade mer tid med sin familj. Men så såg jag hur glad och trygg Matheo var och då tänker jag att det här med föris kanske inte är så tokigt ändå. :) Nu ska det lagas mat och sen blir det häng med min lilla familjen Eksvärd. Lite jobb och mycket mys med dem jag älskar. Det är inget en kan ångra. Vad gör ni? Hade ni en bra start på veckan? /Elaine, är fascinerad och förundrad över att hon tröståt tio pepparkakor innan gymmet och efter lämning på föris..
