Jag har så mycket saker att skriva i min tacksamhetsbok ikväll att jag är alldeles varm i själen. Vilken fantastisk självmedicinering i att hitta lugnet, fånga dagen och må så mycket bättre. När jag är nere så tvingar jag hjärnan att leta lyckofaktorer så det sista jag tänker på innan jag somnar är lyckliga ögonblick från dagen. Man kan säga att jag vaknar på rätt sida tack vare det. Nu sitter Evelyn och jag i tantstolen på stranden och Gustav och Matheo hoppar i vågorna. En sak att vara tacksam över är att Matheo gick från badkruka (såg att jag skrev vattenkruka igår, haha) till fisk på bara två dagar. Att gå till stranden på kvällen efter middag är så mycket bättre än att slötitta på tv. Verkar som hela den spanska befolkningen gör det hör, då är turisterna borta och det är inte lika kokhett ute. Jag känner två fina saker - sanden mellan tårna och Evelyns andetag. /Elaine, vågar inte erkänna att hon ser tuttar överallt och är chockad över hur många som går topless på stranden helt omedveten om att hon är "halv topless" med ena tutten ute mest hela dagarna...
