Jag kände mig så jäkla mallig igår. Allt flöt på och jag trodde att jag var nära mål. Jag klämde in både dansklasser, en två timmar lång inspelning med kollegor, en debattartikel OCH tid på kontoret. Är jag helt jävla dum i huvudet? När jag kom hem insåg jag att jag inte alls hade skrivit de 35.000 tecken som jag skulle ha skrivit idag utan 15.000. Och då är jag helt slut. Är man författare så ska man vara en ensamvarg för hur mycket folk än vill lämna en i fred så är det upp till mig att göra mig otillgänglig. Jag kom hem för tidigt och barnen hörde mig och då var det kört. Jag skriver uruselt hemma. Imorgon tar jag in på hotell, för att jag måste helt enkelt. Idag känns det som precis allt kommer gå åt helvete. Hoppas att ni har en bättre dag än jag.
