Ikväll är en sån kväll jag känner mig stressad, för stressad för mitt eget bästa. Eller det är inte riktigt så att hjärtat klappar i hundra utan det är mer min situation just nu. Jag sitter utanför Matheos rum med dator i famn och även träningskläder för att kunna avsluta mitt påbörjade träningspass som började riktigt bra. Sen har jag en kopp varm te för den kommer jag ändå inte vilja ha när jag tränat och jag vill ha en kopp innan jag somnar. Jag har hållit heldagsutbildning, skrivit manus till ett snacka snyggt avsnitt och två retoriktips för torsdagarna. Och jobbet fortsätter in i kvällningen. Hur hinner folk vara engagerade i barnens idrotter, relationer, läxläsning, ensamtid med barnen, kärlekstid med partnern och tid med sig själv för tusan. Och on top of that, kompistid. Jag vet inte ens vart jag skulle klämma in kompistid. Jag försöker verkligen kompensera det med kontakten jag har med mina kollegor om dagarna. Tack och lov så är det verkligen som att ha anställt ett gäng som man lika gärna hade kunnat var vän med. Det är jag tacksam för. Men just nu sitter jag bara och förundras över allt alla verkar hinna med. Jag vet att folk förundras över hur jag hinner med allt. Men sanningen är att det gör jag inte. Idag skjuts både Netflix, träning och middag upp till sent. Netflix får jag nog hoppa för äta bör man, träna vill jag och sova tänker jag. Hinner ni med allt eller känner ni som jag?
