Godmorgon folket! Jag har precis tagit mig från nyhetsmorgon och landat på ett fik i stan där jag ska vara till sena kvällen tills min bok är klar. Idag är final deadline och det innebär i princip att jag läser igenom allt och renodlar så att den är precis så som jag vill. Jag vill att det ska vara en en hand som håller din när du bearbetar jobbiga trauman du haft i barndomen. Boken jag hade behövt som tonåring, tjugoåring och alla år efter det. Jag hoppas att skolor tar in boken med tanke på den andel barn som har mina erfarenheter. Oh well, det var inte det jag skulle skriva om utan en "krånglig" kund på cafét och ett tålmodigt cafébiträde som såg kunden och vad det handlade om egentligen. Kunden har tusen frågor och tesorter och kan bakom henne ringlade sig längre och längre. Först var vi irriterade men sen såg vi cafébiträdets tålamod och att hon inte lät sig stressas av oss kunder i kön, hon hade full fokus på "tekunden". Sakta insåg vi att det inte handlade om tesorterna, det handlade om kontakt och råda bot på ensamheten. "Du är grym, du gjorde nog hennes dag!" sa jag till tjejen som jobbade på cafét. "Tack för att du säger så. Det är en del sånna kunder inne nu och de vill ju inte ha te egentligen." Hon har så rätt. De vill inte ha te, de vill ha kontakt, ett litet bevis på att de existerar trots ensamheten. De vill bli sedan. Låt oss se folk därute.
