Jag var på en underbar lunch igår hos Elizabeth Kulenstierna som hade bjudit dit ett gäng av oss föreläsarkollegor. Tusan vad go mat det var och vad trevligt det var. Vi kvinnor som brukar resa runt i Norden och föreläsa dagligen kunde nu samlas för en stund. Samtalen var så rena, roliga och med goda intentioner. Inte för att jag väntade mig att det skulle vara på något annat sätt men när man inte känner alla så vet man ju inte. Men tusan vad Anna Bellman och Lotta Eklöw hade fin energi. Elizabeth, Mia och Lisa känner jag redan. Lisa och jag har verkligen kommit varandra närmre under den här krisen, henne har jag till och med börjat ringa om jag är nere nån dag. Men det jag skulle berätta var att jag hejdade mig lite innan jag skulle berätta en sak och det var så fint att Mia hjälpte till. Jag förklarade skvallrets ursprung att det är till för att varna andra, det ska komma från ett bra ställe. Inte snacka skit eller gotta sig i andras privatliv inför folk. Mia var så stöttande och sa ”kör, vi stoppar dig om det skulle vara skitsnack men det kommer inte behövas för du kör inte skitsnack”. Så jag körde med hjälp av en annan föreläsarkollega som vid annat tillfälle blivit lurad av samma person. Men det är inte det viktiga, det viktiga är att det är så skönt att samlas ett gäng och precis ingen är intresserad av skutsnack eller skvaller. Det finns de som vill bonda genom att prata illa om andra, som att det blir den gemensamma grund vars en relation bygger på. Märklig grund ändå. ”Har-du-hört-människor” vill jag inte hänga med men jag vill inte heller vara en sån. För att undvika brukar jag fråga mig själv vad det jag berättar tillför. Lyfter eller sänker det folk? Blir de klokare av informationen eller hamnar det på informationsplatser som egentligen inte angår dem? En gång berättade jag om ett icke lyftande skvaller jag både hörde och stoppade. Jag kände mig så självgod och mallig över att ha stoppat det att jag till och med berättade för den det berörde att det hade skvallrats om henne men jag minsann hade stoppat det. Tror ni hon blev upplyft? Absolut inte. Hon ställde frågan: ”Elaine, vad vill du uppnå med att berätta det här för mig? Jag vet nämligen inte vad jag ska göra med informationen. Hade det varit ett annat livsläge hade jag kanske blivit sänkt men nu är det mer... varför?” Jag insåg att det bara var egoistiskt av mig och självupphöjande trots att det inte var avsikten. Eller så var det avsikten undermedvetet.. Jag ville marknadsföra mig själv som en bra vän men istället sänkte jag en stämning hos vännen. Så att bara ta en stund och fundera på vad man vill uppnå med att berätta saker och fundera på hur det kan landa hos andra, det gör jag bättre nu än förr. Men ibland misslyckas jag eftersom jag ofta pratar innan jag tänker men tack och lov har jag förmågan att-, och prestigelös med att säga förlåt. Utan den förmågan hade jag varit körd hos många för längesen. Tack Elizabeth Külenstierna för allt du lär mig och för den fina lunchen igår❤️. Inte bara en vän utan årets talare också? Boka henne till nästa digitala konferens??❤️
