Jag kanske är naiv eller så är jag... känd. Jag tog med en vän på ett mingel och märkte hur märkliga många var när en icke-känd person kom in i bilden. Det var som att hon inte existerade eller var intressant. Hon ställde frågor men fick inga frågor tillbaka, fokus riktades tillbaka till dem själva eller mig. Jag har alltid tyckt det varit obehagligt med folk som hamnar utanför, särskilt folk jag tycker om såklart. Så jag tog hennes arm och sa "kom så går vi på vårt eget mingel". Världens finaste vän ska inte behöva känna sig som en nobody bara för att folk är besatta av lite kändisskap. Vad är ett kändisskap egentligen. Hur många minns man från ett decennium egentligen. Det finns ju hur många kändisar som helst men de som folk minns är långt ifrån alla. Jag tror de som har minst ambition att vara kända men stor passion för det som de gör... äsch nu tar detta ett annat spår än jag tänkte. Jag tänkte att jag undrar hur många personer som är snälla mot mig på riktigt och vilka som bara är det för att jag är känd.. tanken gör mig sorgsen för min värld är för jävla fin alltså. Jag får en massa leenden och tack dagligen. Men jag tror inte att det är för att jag är känd utan för det jag försöker att göra för utsatta barn. Tack alla ni för det. Var snälla mot alla, alla. ❤️
